Cyklonen Hudhud

I dagarna drog cyklonen Hudhud in över den indiska östkusten med vindar på upp till 200 km/h och två-tre meter höga vågor. Fler än 135 000 människor evakuerades till bland annat 75 av Röda Korset byggda cyklonskydd. Röda Korset mobiliserade också sina utbildade frivilliga katastrofhjälparbetare och förstahjälpare.

Liknande förberedelser gjordes även i Bangladesh där Röda Halvmånen, med bland annat hjälp av Svenska Röda Korset, sedan fler år arbetat in goda och effektiva rutiner för att minska effekterna av de kraftiga väderfenomen som regelbundet drabbar länderna kring Bengaliska viken.

En anledning till att antalet offer i cykloner i Bangladesh minskar är bättre katastrofförebyggande arbete. 1970 räknade man officiellt med att en halv miljon människor dog i efterdyningarna av cykloner. 21 år senare rörde det sig om minst 140 000 personer. I de värsta oväder som drabbat landet i modern tid 2007 dog 3 000 personer. I cyklonen Mahasen förra året omkom 13 personer.

- Att införa katastrofförberedande utbildningar för barn i skolan i Bangladesh är ett bra sätt att nå ut, säger Ulrika Årehed Kågström, generalsekreterare för Svenska Röda Korset. Barnen kan i sin tur utbilda resten av familjen. Vi har också jobbat mycket med kvinnorna för att involvera dem i det riskreducerande arbetet. Det handlar om så enkla saker som att det behövs särskilda utrymmen för både kvinnor och män i cyklonskydden och separata toaletter.

Cyklonskydd

Cyklonskydden i Bangladesh har även anpassats för personer med funktionsnedsättning. Anvarsrollerna vid evakueringar och organiseringen av cyklonskydden fördelas mer lika mellan kvinnor och män. Bangladesh Röda Halvmåne genomför regelbundna katastrofövningar och för att minska riskerna att människor stannar hemma för att vakta sina djur finns numera konstruerade kullar kring cyklonskydden där getter och kor kan hållas under evakueringar.

- Människor uppfattar risk i enlighet med sin världsbild, säger Ulrika Årehed Kågström. Det handlar ofta om olika kombinationer av normer och överenskommelser som följer av religion, traditioner, makt och sociala strukturer. Vi som humanitär organisation kan inte bli fast i våra egna begrepp och vad vi bedömer vara en risk, utan måste bli bättre på att förstå och stödja människor utifrån deras egna perspektiv.

Årets World Disaster Report

Årets World Disaster Report ställer ett par kritiska frågor kring katastrofarbete, och efterlyser ett riskreducerande arbete med den enskilda människan i centrum. Detta för att acceptansen för det arbete som humanitära organisationer utför i riskutsatta områden ska bli större bland lokalbefolkningen, något som kräver ökad kunskap om kulturella olikheter och kulturell känslighet.

Rapporten innehåller flera undersökande artiklar och exempel på hur kultur spela stor roll för att minska effekterna av katastrofer. I rapporten finns även fakta kring humanitära katastrofer över tid, som till exempel:

• De senaste 20 åren har 4,4 miljarder människor drabbats av katastrofer. 1,3 miljarder har dött. De ekonomiska förlusterna beräknas till 1 500 miljarder euro.
• Otillräcklig satsning på katastrofförebyggande arbete tvingar världen till massiva räddningsinsatser. De närmaste 15 åren beräknas kostnaderna öka med 300 procent.
• De senaste 20 åren har världen satsat en av de sju euro, som går till räddningsinsatser, på katastrofförebyggande arbete.
• Under 2013 hjälpte rödakors- och halvmånerörelsen 25 miljoner människor i 121 länder för att bättre kunna minska riskerna och förbereda sig för katastrofer.

60 procent av folkets röster

Det slutgiltiga valresultatet är tre dagar efter valet fortfarande inte helt klart, men tidningen La Razón rapporterar att 90,08 procent av folkets röster räknats och att MAS i dagsläget är segrare med 60 procent av rösterna.

Samuel Doria Medina och partiet Unidad Democrata, UD som varit Morales starkaste motståndare i valrörelsen har i dagsläget 25 procent av rösterna. Doria Medina har kandiderat om presidentposten två gånger tidigare, men aldrig fått mer stöd än 7,8 procent. Innan valet har Doria Medina i medier sagt att han ville få över 10 procent av rösterna och torde således vara nöjd med slutsiffrorna.

Morales har starkt stöd i hela landet

Även om Morales tappat något i stöd sedan rekordvalet 2009 då MAS fick 64 procent av folkets röster har de också mött nya framgångar; årets val är de första där de fått över 50 procent av rösterna i den rikare Santa Cruz-regionen där oppositionen haft sitt starkaste fäste. Nu har MAS starkt stöd i hela landet; de har vunnit med över femtio procents majoritet i åtta av nio regioner. Beni är den enda regionen där UD, med 51 procent, fick större stöd än MAS som där nådde 42 procent. 

Årets val är det första där bolivianer bosatta i utlandet tilläts att rösta. Enligt La Razón är 98 procent av utlandsrösterna räknade och även internationellt är Morales och MAS valets stora vinnare med 72 procent av rösterna. Även här är Samuel Doria Medina och UD det starkaste oppositionspartiet med 15 procent.

Morales tackar folket och socialistiska ledare

Till följd av det positiva siffrorna vågade Evo Morales ge presidenttalet redan på söndagskvällen, efter att det första resultatet släppts. Från presidentpalatsets balkong vid Plaza Murillo talade han till sina anhängare, och tackade både dem och andra socialistiska latinamerikanska ledare som Fidel Castro och Venezuelas framlidne president Hugo Chavez, för sin framgång.

– Denna vinst är en triumf för antiimperialister och antikolonisatörer, sade han inför tusentals jublande anhängare.

Har ändrat i konstitutionen

Normalt får en boliviansk president bara sitta två mandatperioder i följd, men Morales tilläts att ställa upp i årets val eftersom konstitutionen skrevs om 2009 och han då bara suttit fyra av sina fem år. Enligt La Razón hävdar oppositionen att Morales kommer försöka ändra konstitutionen igen för att kunna kandidera i ytterligare ett val. Under måndagen frågade journalisten Javier Lafuente från spanska tidningen El País presidenten om han tänker kandidera för en fjärde mandatperiod i valen 2019:

- Det har jag inte tänkt på. För tillfället tänker jag bara på hur jag ska ge tillbaka det stöd jag fått till folket, och har inte tänkt på omval alls, sa Morales till El País.

Större än sitt parti?

För BBC Mundo kommenterade han den personkult som rör honom, då han enligt många blivit större än sitt parti, något som han säger sig inte gilla:

- Visst, någon måste vara ledare och just nu känner jag att jag leder landet bra tillsammans med vicepresidenten. Jag vet inte om det är ett latinamerikanskt tankesätt, det här med att man måste ha en person som ledare, men det är något jag inte gillar, att allt hänger på en person, berättar han för tv-kanalen.

Det är som sagt, tredje gången gillt för Evo Morales i Bolivia.

1. Levnadsvillkoren i världen måste bli ännu bättre

Andelen människor som lever i extrem fattigdom, det vill säga på mindre än åtta kronor per dag, har halverats sedan 1990. Det innebär att 700 miljoner färre människor lever i extrem fattigdom jämfört med för 24 år sedan. Världen har redan blivit bättre, men situationen för de drygt en miljard människor som ännu inte kunnat ta sig ur fattigdomen har däremot inte blivit bättre.

2. Minska hungern

Sedan 1990 har andelen människor som hungrar minskat från 24 till 14 procent.

Dock innebär dessa 14 procent att omkring 840 miljoner människor, en av åtta invånare på jorden, fortfarande går hungriga till sängs varje kväll trots att det finns kunskap och förutsättningar att utrota fattigdom och hunger – och trots att maten skulle räcka till alla.

Hungern måste utrotas. Foto: UN Photo

3. FN:s nya utvecklingsmål

Utvecklingen i världen ska vara socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar. Större hänsyn måste tas till länder som inte har uppnått ett enda millenniemål, framför allt länder som är eller har befunnit sig i konflikt. I slutet av förra året var drygt 50 miljoner människor på flykt undan förföljelse, konflikt, våld och massiva kränkningar av mänskliga rättigheter. Varje dag tvingas omkring 32 000 människor fly sina hem för att söka skydd.

4. Jämnare fördelning av tillgångar

Vid Världsbankens årsmöte i Washington nyligen diskuterades hur de 40 procent med lägst inkomst i varje land ska kunna ta sig ur sin fattigdom. Välståndet måste fördelas jämnare och Världsbankens mål är att minska andelen extremt fattiga till tre procent 2030.

Jämnare fördelning av tillgångar. Foto: Pixabay

5. Stoppa ebolaepidemin

En annan aktuell fråga var hur världen ska stoppa ebolaepidemin som undergräver utvecklingen i Västafrika. Inför mötet avsatte Sveriges regering ytterligare 105 miljoner kronor i humanitärt stöd mot epidemin. Stödet går till FN-organ som UNICEF, WHO och WFP. Sveriges sammanlagda insatser mot ebola uppgår därmed till omkring 145 miljoner kronor.

6. Jämställdhet

Sveriges nya biståndsminister Isabella Lövin diskuterade klimatfrågor vid Världsbanksmötet och betonade bland annat jämställdhet. Sveriges utrikesminister Margot Wallström bedriver en feministik utrikespolitik som besrkrivs av Robert Egnell, docent i säkerhetspolitik vid Georgetownuniversitetet i Washington DC, som den effektivaste vägen till fred.

Margott Wallström (utrikesminster) och Isabelle Lövin (biståndsminister). Foto: Kvinna till Kvinna

Det är möjligt att utrota extrem fattigdom och hunger i världen till 2030 under förutsättning att världens stats- och regeringschefer prioriterar målet.

Sverige satsar

Enligt Isabella Lövin, Sveriges biståndsminister, innebär dagens beslut att Sverige bidrar med nästan 240 miljoner kronor, och det gör enligt henne att Sverige blir femte största bidragsgivare. Läkare Utan gränser välkomnar beslutet.

- Detta visar att regeringen har tagit den akuta situationen i Västafrika på allvar och är redo att vara med och göra en mycket viktig insats på plats, säger Johan Mast, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige.

De nya pengarna ska användas för insatser genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), som ska planera och genomföra sjukvårdsinsatser och samordna frivillig svensk sjukvårdspersonal. MSB ska också bidra med andra relevanta resurser som till exempel logistik.

Fler människor får tillgång till vård

- Det som i slutändan räknas är att fler människor i de drabbade länderna får tillgång till rätt vård, omedelbart. Det räcker inte att bara bygga själva vårdinrättningarna, de måste också bemannas av utbildad och väl förberedd sjukvårdspersonal, säger Johan Mast.

Läkare Utan Gränser har cirka 3000 anställda i ebolainsatsen, varav 240 är internationellt utsända medarbetare. Läkare Utan Gränser har i flera månader uppmanat världens länder, inklusive Sverige, att inte bara bidra med pengar, utan också att vara med och hindra spridningen på plats.

Isis framfart

Sedan Isis intog staden Mosul i Irak i juni 2014, har terrororganisationens framfart fortsatt. Hårda strider står bland annat runt staden Kobane i Syrien och på flera platser i norra Irak. I både Syrien och Irak utgörs motståndet mot Isis till stor del av kurdiska styrkor.

– Kurdistan gör omvärlden en tjänst och skyddar regionens minoriteter. Isis är en terrorstat som inte tillåter någon religiös eller etnisk mångfald. Det pågår ett folkmord och kvinnor och barn tas till fånga för att säljas som slavar. Men vi försvarar demokratin. Och vi behöver såväl politiskt, militärt som humanitärt stöd, säger Shoresh Rahem.

Kurdiska flyktingar

Antalet flyktingar i Kurdistan uppgår nu till 1.8 miljoner människor, berättar han. I vissa städer är antalet flyktingar större än antalet invånare.

Shoresh Rahem. Foto: Olof Palmes internationella center

– Kurdistan har under årtionden var ett land som man blivit tvungen att fly från. Nu har vi tillsammans byggt ett land som människor flyr till, från förtryck och folkmord. Vi är stolta över det och alla är välkomna. Men vi har inte resurser och kunskap att ta emot alla utan omvärldens hjälp.

Vad Sverige kan göra

Sverige kan göra mycket, betonar han. Det måste inte nödvändigtvis röra sig om militärt stöd.

– När Isis överger områden som de haft kontroll över kan byar och städer vara minerade. Minorna gör att befolkningen inte kan återvända. Och vi har inte resurser eller kunskap att röja minor. Men det har Sverige. Det är en av flera saker som man skulle kunna hjälpa till med, säger Shoresh Rahem.

Han har själv varit engagerad i flera demokratifrämjande samarbeten mellan Sverige och irakiska Kurdistan.

– Det finns en lång tradition av samarbete. Och då har också Sverige ett ansvar att skydda den demokrati som man varit med om att bygga upp.

Text: John Runeson
Olof Palmes Internationella Center 

Kritiska röster

Afrikanska ickevåldsrörelser uttrycker sin åsikt i ett uttalande i natt:

”Vi är bekymrade över att det inte ser ut att finnas en samlad politisk vilja på global nivå att sjösätta heltäckande, välplanerad och omedelbar handlingsplan för att stoppa epidemin och rädda liv”, skriver representanter för freds- och ickevåldsorganisationer från över 30 länder från hela Afrika. De är särskilt oroade över ojämlikheten i vilka typer av behandling smittade får. I uttalandet citerar de Peter Piot, forskaren som upptäckte viruset: 

"Det krävdes tusen döda afrikaner och återvändandet av två amerikaner innan en allmän kris utropades".

Åtgärder mot ebola

Nätverket uppmanar Afrikanska Unionen att genast utse ett särskilt sändebud för kampen mot ebola, med fullt mandat att vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa epidemin.

Nätverket uttrycker också en oro över en militarisering av den humanitära assistansen i drabbade områden. ”Stor försiktighet måste tas för att säkerställa att militär hälsopersonal står under civila myndigheter”. Ebolakrisen beror på underutveckling och eftersatt hälso- och sjukvård i många delar av Afrika, en situation som i många fall beror på krig och våldsamma konflikter. Liberia har slagits hårt av krisen eftersom det är en svag stat, som håller på att återhämta sig efter decennier av osäkerhet och inbördeskrig.

Kofi Annans uttalande

– Jag är djupt besviken av gensvaret...Jag är besviken på världssamfundet som inte handlade snabbare, säger Kofi Annan i BBC-programmet Newsnight.

– Om krisen hade drabbat någon annan region skulle den förmodligen ha hanterats helt annorlunda. Ärligt talat, när man ser på hur krisen har utvecklas så vaknade omvärlden först när sjukdomen nådde Amerika och Europa, menar diplomaten från Ghana som ledde FN i ett decennium fram till 2006.

Kofi Annan, f.d Generalsekreterare för FN kritisk mot omvärldens agerande. 
Foto: Kofi Annan. 

Ett globalt problem

”Vi kan bara stoppa denna ebola-epidemi om vi erkänner att den inte är ett lokalt problem, utan ett globalt hot med gemensamt ansvar som kräver koordinerade internationella åtgärder, där alla (utan partiskhet) får tillgång till den senaste medicinska vården tillgänglig i världen. Med koordinerade, internationella människo-fokuserade åtgärder kan vi bota de sjuka och bygga hälsosamma, fredsamma samhällen.”

Kristna Fredsrörelsens samarbetsorganisationer i Sydsudan och Västsahara, ONAD och AFAPREDESA.

Katastrofarbete i praktiken

Katastrofarbete handlar alltmer om att hjälpa människor att bättre kunna stå emot och förbereda sig för naturkatastrofer som jordbävningar, översvämningar och extrema väderförhållanden liksom pandemier. Det handlar om att i förväg minska katastrofriskerna. Det är ett svårt arbete inte minst eftersom internationella organisationer ofta saknar insikt om hur kultur, tradition, ojämlikhet och maktobalans styr människors inställning till risker. I dag ser vi hur försöken att stoppa den dödliga ebolasmittan i Västafrika kommer att vara svårare, om vi inte förstår oss på och tar med kulturella föreställningar och traditioner i bilden. 

Se utanför det västerländska perspektivet

Det handlar också om att många experter som kommer utifrån och arbetar med katastrofförebyggande arbete verkar anta att människor i katastrofutsatta områden utgår från en universell logik och rationalitet och att de aktivt ser möjligheten att minska risken för katastrofer utifrån tekniska, västerländska perspektiv. I rapporten hävdar Röda Korset att om internationella organisationer inte har tillräcklig kunskap om, och tar människors kultur, föreställningar och attityder, till risk på allvar så kommer de sannolikt att misslyckas i sitt arbete.

Olika inställningar till risker

Stora katastrofer ger ofta uppmärksamhet i världsomtäckande media och internationella humanitära organisationer är alltid snabbt på plats. Att hjälpa människor i riskområden att bättre kunna stå emot och förbereda sig för naturkatastrofer har snabbt blivit en viktig del av internationella utvecklingsinsatser. Tidiga tsunamivarningar, återbeskogning av mangroveträsken, hållbara bevattningssystem och jordbruksmetoder och anpassning till klimatförändringarna är bara några exempel på insatser som minskar riskerna för katastrof och det finns mycket att applådera. Men trots alla framsteg så ökar risken att man glömmer bort en faktor, nämligen kulturens kritiska påverkan på vilken attityd man har till risk. Varje samhälle har trossystem, kulturella attityder och hierarkier och de kommer att spela en roll för hur en individ uppfattar och väger risker mot varandra.

Årets World Disasters Report hävdar att det är kortsiktigt ofta farligt och i slutänden dyrt för internationella organisationer att inte ta hänsyn till den lokala kulturen och maktbalanser i insatser som ska minska katastrofrisker.

Det är också ett utmanande tema för det handlar inte om att underkänna lokala föreställningar och traditioner, det handlar om att ta dem i beaktande när man stöttar lokalbefolkningens insatser för att skapa beredskap. Katastrofer av olika slag blir ofta ett problem eftersom fler och fler lever i riskområden. Även om befolkningen nästan alltid är medveten om riskerna bor de i alla fall kvar. De måste försörja sig och har ofta inget alternativ: kuster och floder är bra för fiske och jordbruk och floddalen och de vulkaniska jordarna är mycket bördiga. Praxis och föreställningar är djupt rotade i alla kulturer. Specifika övertygelser som till exempel tro på andar, gudar, eller enkel fatalism gör det möjligt för människor att leva med riskerna och motiverar ett liv på farliga platser. Blindheten inför miljöförstöringens konsekvenser hävdas på liknande sätt vara en kulturell låsning i västvärlden. Jordbrukens överanvändning av kemikalier som tros ”försvinna” i haven är bara ett exempel.

Syftet med rapporten

Syftet med rapporten är att lyfta komplexa frågor som har med kulturkrockar att göra och skapa diskussion. För oss som internationell humanitär organisation är det viktigt att inse att organisationsstruktur och planering inte alltid ger resultat. Det behövs nya sätt att tänka och organisationerna måste utgå från hur människor själva tänker och beter sig. Det krävs ett mer holistiskt och människocentrerat synsätt, mer kulturellt känsligt, mer acceptabelt för lokalbefolkningen och därmed i slutändan effektivare.

World Disasters Report ger inte alla svar på hur man kan utgå från kultur och sedvänja i katastrofriskreducering men det krävs moderna idéer för att effektivt minska sårbarheten. En av de viktigaste förändringarna måste vara att förstå lokala maktstrukturer och lokal kultur och ge kvinnor en röst och en roll i lokala riskanalyser och andra processer. Det gäller allt från planering av infrastruktur och sanitetsfrågor till anpassning av materiel som megafoner, ryggsäckar, kläder och gummistövlar.

Om vi förstår olika sätt att tro och bete sig, kommer effektiviteten i det katastrofförebyggande arbetet att öka och bana väg för bättre förberedelse och framförhållning inför de utmaningar som inte minst klimatförändringarna för med sig.

Eva von Oelreich
ordförande i Svenska Röda Korset

Ulrika Årehed Kågström
generalsekreterare i Svenska Röda Korset

Ángel Colón greps av polisen i Tijuana i norra Mexiko, på väg från sitt hem i Honduras till USA i mars 2009. Han torterades av både polis och militär och tvingades skriva under ett falskt erkännande vilket användes för att utpeka honom som kriminell. Han drog tillbaka sitt erkännande då han fick träffa en domare och gjorde en anmälan om att han utsatts för tortyr, myndigheterna struntade dock i att vidta några åtgärder. 

Den federala åklagaren har nu gått med på att ta tillbaka åtalet mot Ángel Colón och han har släppts ut ur fängelset. 

-Ángel Colón har blivit torterad och han har förlorat flera år av sitt liv i fängelse. Detta är ett illdåd, säger Erika Guevara Rosas, Amnesty Internationals Amerikachef.

- De mexikanska myndigheterna måste göra mer för att se till att polis och militär inte torterar och att rapporter om tortyr verkligen utreds. De orättvisor som Ángel Colón utsattes för, får inte upprepas.
Ángel Colón är Garífunaindian av afrikansk härkomst och Amnesty anser att han torterades och fängslades på grund av sin etniska härkomst och sin status som "papperslös" migrant. 

Efter att han tagits av polisen slog de honom på revbenen, de sparkade och slog honom i magen och tvingade honom att gå på knäna. Han blev försedd med ögonbindel och fördes till en militäranläggning där han kunde höra skriken från andra fångar som torterades. Han hotades med samma behandling och blev slagen upprepade gånger. De satte en plastpåse över hans huvud så att han nästan kvävdes. Han fick ta av sig kläderna och tvingades utföra förnedrande handlingar, bland annat slicka rent andra fångars skor och kallades "jävla neger". 

När Amnesty besökte Ángel Colón i fängelset tidigare, sa han: "Jag skulle vilja se dem som gjorde detta mot mig ställas inför rätta. Mitt budskap till dem som visat solidaritet och som protesterar mot tortyr och diskriminering är att de inte ska släppa taget. Det gryr vid horisonten. Jag känner glädje inför vad som komma ska." 

Frigivningen av Ángel är ett första steg för de mexikanska myndigheterna för att återupprätta hans heder, hans frihet och hans liv. Nu har de erkänt att han var oskyldig - men år 2009 lät de honom paradera som brottsling inför tv-kamerorna. Han förtjänar rättvisa och full upprättelse, säger Mario Ernesto Patrón, som ledde det juridiska team som försvarade Ángel Colón.

Trots att åklagaren spelade in Ángels anmälan om tortyr har ingen utredning gjorts. En rättsmedicinsk undersökning, som är obligatorisk enligt både internationella och nationella normer för mänskliga rättigheter, gjordes först fyra år senare och slutfördes aldrig.

De fackliga rättigheterna har under lång tid systematiskt kränkts i Swaziland. Fackliga ledare har fängslats, demonstrationer och strejker underminerats och den fackliga centralorganisationen TUCOSWA  avregistrerats. Premiärministern Sibusiso Barnabas Dlamini har tidigare också öppet hotat att strypa fackliga ledare.

– Detta är det senaste i en lång rad allvarliga brott mot internationell standard av kung Mswati’s regim, säger världsfacket ITUC:s generalsekreterare Sharan Burrow.

Enligt ITUC hävdar regeringen i Swaziland att en teknisk översyn måste göras av rådande lagstiftning för att fackföreningar och arbetsgivarorganisationer ska kunna registrera sig och att deras agerande inte strider mot FN:s internationella arbetsgivarorganisations rekommendationer (ILO), något som ITUC tillbakavisar.

– Inget kunde vara längre från sanningen, skriver Sharan Burrow i ett protestbrev riktat till Swazilands premiärminister Sibusiso Barnabas Dlamini.

ITUC menar också att regeringen helt ignorerat upprepade uppmaningar från den internationella fackföreningsrörelsen att respektera de rättigheter som garanteras i de internationella konventioner Swaziland ratificerat. Beslutet strider bland annat mot ILO-konvention 87 om föreningsfriheten.

Såväl LO som TCO har också skrivit protestbrev, som uppmanar Swazilands premiärminister att upphäva beslutet och inleda en dialog med fackföreningarna om lagstiftningsreformer som säkerställer att arbetstagarnas rättigheter respekteras i enligthet med internationella åtaganden.

Lina Karlsson.

Det svenska beslutet ger ringar på vattnet

Som första EU-land kommer Sverige att erkänna Palestina. Precis som regeringen hoppas jag att fler länder ska följa efter. Och det börjar redan få avsedd effekt.

I måndags röstade det brittiska parlamentet för ett erkännande. Under debatten hänvisades flera gånger till det svenska beslutet. Nu finns det en poäng för den svenska regeringen att dra ut på det formella erkännandet, just för att hålla diskussionen vid liv.

För beslutet har utan tvekan väckt en diskussion. Regeringen har kritiserats både från internationellt håll och här i Sverige.

Kritik och beröm

Kritiken grundar sig främst i den hållning som USA framfört, nämligen att erkännanden bör komma som ett resultat av förhandlingar mellan Israel och Palestina. Med det resonemanget ges ockupationsmakten Israel i praktiken rätten att avgöra om Sverige och andra länder ska kunna erkänna det ockuperade Palestina. Och därmed avgöra palestiniernas öde och framtid. En magstark logik.

I Sverige har kritiken handlat en del om vilken praxis som erkännandet sätter. Det har framhållits att Sverige inte heller har erkänt Taiwan, Västsahara eller Kurdistan. Men om erkännandet av Palestina faktiskt kan vara ett steg mot en hållbar fred, är det i mina ögon orimligt att fastna i en sådan diskussion. Om vi kan bidra till fred är det vår skyldighet att göra det.

Att Palestina inte har kontroll över sitt eget territorium är en effekt av ockupationen. De ges inte kontroll. IMF, internationella valutafonden, och Världsbanken har förklarat Palestina som redo att axla ansvaret som en självständig stat innebär.

Fredssamtalen

Fredssamtalen har strandat och ockupationen fortsätter. Under tiden har Israel godkänt nya bosättningar på Västbanken och i östra Jerusalem. När EU första gången 1980 fördömde bosättningarna fanns 20 000 bosättare. I dag är de över 600 000 och utgör en provokation mot folkrätten och ett hot mot Israels långsiktiga säkerhet.

Nya strategier måste prövas och det kräver politiskt mod. Omvärldens vägledande frågeställning måste vara: Hur kan vi i största möjliga mån bidra till fred?

Sverige sticker ut hakan och skapar irritation inom EU-kollektivet. Men den obekvämhet som uppstår i mötesrum måste vägas mot ockupationens våld och konfliktens konsekvenser. Förtrycket pågår varje dag.

Förutom omröstningen i Storbritannien har det även förekommit tecken på att Frankrike och Italien rör sig mot ett erkännande. Och diskussionen förs med all säkerhet i fler länder.

Sveriges erkännande kan nu komma att ske snabbt. Risken är att frågan därefter halkar ned på dagordningen.

Ett möjligheternas fönster har öppnats. Stefan Löfven gör klokt i att utnyttja tiden fram till erkännandet. Här finns en chans att föra en tvåstatslösning närmare. Det förtjänar både israeler som palestinier.

Isabel Lundin
Handläggare för Palestina på Olof Palmes Internationella Center

Den 23 oktober lägger den nya regeringen fram sin budget. I regeringsförklaringen sades att Sverige ska vara en global förebild – detta bör förverkligas bland annat i biståndsbudgeten. I många utvecklingsländer finns optimism och framtidstro i spåren av en hög ekonomisk tillväxt. Fattigdomen minskar och fler människor kan förbättra sina levnadsförhållanden. Den demokratiska utvecklingen är dock är inte lika stor och klyftorna mellan fattiga och rika växer med våld och konflikter som följd. Samtidigt drabbas människor som lever i fattigdom hårt av klimatförändringarna.

Forum Syd vill därför se några tydliga satsningar i den kommande budgeten.

Mer till miljö- och klimatarbetet

Vi välkomnar att regeringen utlovat ett ökat miljö-och klimatbistånd. Det finns även ett stort stöd i Sverige för att delta i det internationella klimatarbetet. En undersökning som TNS/Sifo gjort på uppdrag av Forum Syd visar att 84 procent av befolkningen tycker att det är mycket eller ganska viktigt att Sverige deltar i det globala biståndsarbetet för klimatsatsningar.

Vi förväntar oss därför att Sverige avsätter resurser till FN:s gröna klimatfond. Sverige har redan förbundit sig att avsätta additionella medel genom att skriva under klimatkonventionen. Sveriges BNP motsvarar en procent av OECD-ländernas samlade BNP. Sveriges bidrag till klimatfonden bör därför på sikt uppgå till en procent av OECD-ländernas totalt utlovade 700 miljarder kronor, vilket motsvarar 7 miljarder kronor. Vi vill se ett tydligt första steg mot detta i denna budget.

Använd biståndsbudgeten till utveckling – inte urholkning

Efter Schweiz är Sverige det land inom OECD som urholkar biståndet allra mest. Forum Syd och många andra organisationer har länge varnat för denna utveckling eftersom den strider mot målen om fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter i Sveriges politik för global utveckling.  Den utveckling vi nu ser i världen gör att migrationen till Sverige förväntas öka. Det är viktigt att Sverige tar sitt ansvar för att ta emot flyktingar men att fortsätta urholka biståndsbudgeten med dessa kostnader är att ställa utsatta grupper mot varandra. Vi beklagar därför att regeringen nu signalerar att man tänker fortsätta urholkningen. Det borde finnas en annan budgetlösning än att ta dessa ökade kostnader från biståndsbudgeten.

I detta sammanhang kan det finnas skäl för den svenska regeringen att öppna för en diskussion om de finansiella transaktionsskatter som elva EU-länder infört, däribland Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien, kan vara ett alternativ för Sverige. En låg avgift på handel med aktier och värdepapper skulle, enligt EU-kommissionens beräkningar, ge Sveriges statskassa inkomster på ca 14-18 miljarder kronor.

Skatteflykt är ett utvecklingshinder  

För utvecklingsländer är problemen med skatteflykt enorma. Idag förlorar länder söder om Afrika netto 58 miljarder dollar varje år (källa Global Financial Integrity). Resurser som kan användas till fattigdomsbekämpning och utveckling försvinner ut ur länderna. Forum Syd vill ha ett mycket tydligare svenskt engagemang för internationella regelverk som  stävjar skatteflykt. Det skulle långsiktigt ge mer resurser till utvecklingsländerna och minska deras biståndsberoende. Vi anser att det behövs tydliga prioriteringar i biståndsbudgeten för att ge stöd till utsatta länder som vill bygga upp starkare institutioner t.ex. skattemyndigheter.

Tydligare prioritering för stöd till civila samhället

Stödet till civila samhället är avgörande för att utveckla demokrati, mänskliga rättigheter, jämställdhet, HBTQ-rättigheter och fattigdomsbekämpning. Det är organisationer i civilsamhället som driver dessa rättighetsfrågor från gräsrotsnivå och utkräver ansvar av beslutsfattarna. Svenska organisationer blir viktiga röstbärare i Sverige och även internationellt. Utan kraften i det civila samhället blir det ingen demokratisk och hållbar utveckling. Forum Syd vill se ett mycket tydligare fokus och mer resurser i biståndsbudgeten för att stödja det civila samhället i världen och det samarbete som sker mellan svenska organisationer och deras partners.

Satsa mer på stöd genom diasporaorganisationerna

Forum Syd och många andra aktörer i världen ser stora utvecklingsmöjligheter genom de organisationer som bildas av emigranter, inte minst de svenska diasporaorganisationerna. Vår erfarenhet är att migranter genom kompetens, engagemang och djup förankring i hemländerna kan bidra till fattigdomsbekämpning och utveckling. Vi vill se en tydlig satsning i biståndsbudgeten för att bygga upp ett mer omfattande utvecklingssamarbete genom diasporaorganisationer.

Det här  är några viktiga steg att ta, om den nya regeringen vill stå upp för att Sverige ska vara en global förebild när det gäller utveckling, effektiv fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter och stå rustat för de ökade behoven av resurser för klimatbistånd och migration.

Sten Rylander
Ordförande i Forum Syd

Annica Sohlström
Generalsekreterare i Forum Syd

IKFF Kamerun kommer vara en ledande aktör i denna process i samarbete med regeringen och andra nyckelaktörer. Inspirationen till arbetet med handlingsplanen kommer från IKFF DR Kongo som bidragit med sin erfarenhet och expertis.

IKFF Sverige var i våras med och anordnade ett regionalt möte för de afrikanska IKFF-sektionerna med syfte att stärka samarbetet över nationsgränserna. Det är mycket glädjande att se hur arbetet för kvinnors rätt att delta i frågor som rör fred och säkerhet stärks.

IKFF Sverige samarbetar med våra systersektioner i DR Kongo och Nigeria. Vi har framförallt bidragit med att stärka deras kapacitet. Detta har möjliggjort att sektionerna har kunnat utveckla det regionala arbetet och stöttat nystartade IKFF-grupper som i Kamerun.

Boom! Bang! Fire, fire, fire!

Det ges ingen möjlighet att nicka till under träningen i säkerhet som Kvinna till Kvinna anordnar för kvinnorättsförsvarare från Irak och irakiska Kurdistan. Instruktörerna Gary och Nicola visar hur man tar hand om vanliga skador i konfliktzoner – sedan får deltagarna träna själva. Andning, blödning, sår, benbrott. Mötesrummet är fullt av bandage i olika storlekar. Arabiska, kurdiska och engelska fyller salen – inte heller översättarna får en lugn stund.

Stämningen växlar mellan skratt och allvar. För några av aktivisterna, som jobbar i ett av världens farligaste områden, är det första gången de går en säkerhetsutbildning. De får öva första hjälpen och evakuering, men träningen handlar lika mycket om att börja tänka medvetet kring säkerhet. Vilka är de största hoten mot mig och min organisation? Vad kan vi göra för att skydda oss? När är det för farligt att stanna i ett visst område? Sådant får aktivisterna diskutera.

– Det här är jättebra för oss att kunna. I Irak är det bomber och våld hela tiden, säger Shammeran Odesho, ordförande i Iraqi Women’s League.

– Jag lever mitt i våldet varje dag, så jag är van vid att försöka undvika fara. Men det är nyttigt att få lära sig att tänka medvetet och strategiskt kring säkerhet, säger Eman Abdulrahman från Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation Baghdad Women’s Association.

Alla deltagare har med sig otäcka, ibland obearbetade, historier i bagaget. Sedan juni har situationen i Irak och irakiska Kurdistan försämrats betydligt, i samband med Islamiska Staten (IS) tagit över allt fler områden. Även andra väpnade grupper har ökat sin verksamhet och stärkt sin kontroll över områden i Irak och sedan juni sker åter flyg- och bombanfall, både från irakiska styrkor och från andra länders militär. Många har tvingats på flykt inom landet, däribland två av de aktivister som deltar i träningen.

– Det är fantastiskt att vi har lyckats samlas här allihop. Jag är så glad och stolt över att ni fortsätter arbeta för mänskliga rättigheter trots det svåra läget, säger Kvinna till Kvinnas fältrepresentant Emelia Frennmark till de 19 deltagarna, som kommer från 8 olika städer i Irak och irakiska Kurdistan.

Dalal Jumaah och Shammeran Odesho övar första hjälpen tillsammans med instruktören Nicola. Foto: Kvinna till Kvinna/Karin Råghall

Samtliga har i slutet av träningen skrivit ihop rejäla att-göra-listor som de tar med sig hem.

– Vi ska utbilda vår egen personal om hur man hanterar säkerhetshot. Var tredje månad ska vi kolla så att vår brandutrustning fungerar som den ska. Vi ska också ta fram en plan för hur vi ska agera i krislägen, säger Zainab Hussein från Khanaqin, som jobbar för Kvinna till Kvinnas samarbetsorganisation Women’s Media and Education Center.

Förutom att stärka aktivisternas medvetenhet och kunskap om säkerhet, är träningen ett tillfälle för kvinnorättsförsvarare från ett djupt splittrat samhälle att mötas över konfliktgränserna.

– Det finns en ökad misstro, sektarianism och nationalism i samhället, som även påverkar kvinnorättsförsvarare. Därför ser vi det här som ett tillfälle där aktivister från flera olika delar av Irak och irakiska Kurdistan får lyssna på varandra och ta del av varandras olika perspektiv, säger Emelia Frennmark.

Karin Råghall 

Läs också blogg från säkerhetsträningen i Istanbul: Hellre än ett fredspris.

Det började som en utbildning för pastorsfruar i det mycket kyrktäta Bukavu i östra DR Kongo. Fruarna fick komma för att förkovra sig i att sy och brodera, alstren såldes och överskottet gick till behövande i staden.

Men Mama Alima, som lett utbildningen från början, tyckte att det skulle gå att göra så mycket mer.

– Vi hade ju utsatta kvinnor omkring oss överallt och jag ville att vår verksamhet skulle finnas till för dem. Fattigdomen är så förlamande, det går nästan inte att ta sig ur den på egen hand, man behöver hjälp och jag såg att vi kunde vara en resurs.

I dag är centret CFF (Centre De Formation Feminine – utbildningscenter för kvinnor) en betydande faktor när det gäller att hjälpa kvinnor i svåra livssituationer.

– Be mig inte att räkna, säger hon, men det är åtskilliga av våra tidigare elever som i dag har en anställning eller driver en egen liten rörelse. De har sett att det finns en väg ut ur hopplöshet och förnedring och det är ingen överdrift att säga att deras liv har förvandlats i grunden.

– Bukavu är en stor stad i dag, här lever drygt en miljon människor, och tjänster behövs. Det är ingen brist på arbete, men den som saknar utbildning eller något slags kunnande har små möjligheter att kunna göra något åt sin situation. Här gäller det kvinnor som utsatts för grova våldtäkter, som förskjutits av sina män eller som har blivit mödrar när de fortfarande varit barn själva.

Läs hela artikeln i Svenska Journalen (PDF) >>

Kambodjas tempelområde Angkor Vat besöks av hundra tusentals turister varje år. Risodlarna Venang Chamreun  och Leak Thai är grannar i byn  Prey Doungherm, inte långt  därifrån. Precis som en stor del  av landets befolkning bor de på  landsbygden, i ett lågt beläget  område nära Mekongdeltat.  Klimatförändringar och  låga uppköpspriser har gjort  det svårt för bönderna i regionen att försörja sig på inkomsterna från riset.

Grödor förstörs av både torka och regn

Både Venang och Leak sysslar därför numera även med  kycklinguppfödning. Leak berättar att på senare år har översvämningar och torkor blivit vanligare och mer omfattande och oförutsägbara, något som fått katastrofala följder för djur och människor.

– När vattenmassorna kommer dränks våra grödor, och våra djur dör. Men också när torkan kommer så förstörs grödorna, säger han.

Snart inleds den årliga monsun- och tyfonsäsongen i Sydostasien. Leak, Venang och deras familjer vet vad som väntar.  De vet att kycklingar och grisar kommer att dö, och att kor och bufflar riskerar att drunkna. Att deras odlingsmarker ligger lågt gör dem extra sårbara för översvämningar, och risken är stor att odlingarna förstörs när vattnet kommer.

Trots det så har situationen ändå förbättrats det senaste året. I början av 2013 fick Leak och Venang nämligen möjlighet att delta i ett pilotprojekt som drivs av Community Translation Organisation (CTO) och finansieras av We Effect.

Högre inkomster och färre döda djur

Genom projektet har insatser gjorts för att höja marknivån i böndernas odlingar, och på så vis förhindra att skördarna går förlorade när det blir översvämning.  Deltagarna i projektet har fått utbildning i djurhållning och hållbara odlingstekniker. Och en så enkel insats som att höja upp kycklingburarna en bit över marken har gett lysande resultat.

– Efter att vi höjde upp burarna förlorar jag färre djur. Dessutom sprids inte sjukdomar lika lätt längre, säger Leak.

– Och vi har fått ny kunskap, högre inkomster och bättre levnadsvillkor! säger Venang.

Eftersom pilotprojektet gett så goda resultat kommer det nu att utökas för att nå ännu fler bönder.

Fakta om pilotprojektet

• Under 2014 arbetar We Effect med totalt cirka 1800 familjer i Kambodja. I pilotprojektet ovan är det 75 familjer som deltar.
• Andel kycklingar som drunknade 2012 var 60 procent. 2013 hade siffran sjunkit till 15 procent.
• Andel av odlingsmark som skadades av vatten var 50 procent 2012, 2013 hade siffran sjunkit till 15 procent.

Personer från mer utvecklade länder får snabb behandling medan drabbade i afrikanska länder faller offer för viruset i onödan, skriver de i uttalandet.

”Vi är bekymrade över att det inte ser ut att finnas en samlad politisk vilja på global nivå att sjösätta heltäckande, välplanerad och omedelbar handlingsplan för att stoppa epidemin och rädda liv”, skriver representanter för freds- och ickevåldsorganisationer från över 30 länder från hela Afrika. De är särskilt oroade över ojämlikheten i vilka typer av behandling smittade får. I uttalandet citerar de Peter Piot, forskaren som upptäckte viruset:

Det krävdes tusen döda afrikaner och återvändandet av två amerikaner innan en allmän kris utropades.

Nätverket uppmanar Afrikanska Unionen att genast utse ett särskilt sändebud för kampen mot ebola, med fullt mandat att vidta nödvändiga åtgärder för att stoppa epidemin.

Nätverket uttrycker också en oro över en militarisering av den humanitära assistansen i drabbade områden. ”Stor försiktighet måste tas för att säkerställa att militär hälsopersonal står under civila myndigheter”. Ebolakrisen beror på underutveckling och eftersatt hälso- och sjukvård i många delar av Afrika, en situation som i många fall beror på krig och våldsamma konflikter. Liberia har slagits hårt av krisen eftersom det är en svag stat, som håller på att återhämta sig efter decennier av osäkerhet och inbördeskrig.

”Vi kan bara stoppa denna ebola-epidemi om vi erkänner att den inte är ett lokalt problem, utan ett globalt hot med gemensamt ansvar som kräver koordinerade internationella åtgärder, där alla (utan partiskhet) får tillgång till den senaste medicinska vården tillgänglig i världen. Med koordinerade, internationella människo-fokuserade åtgärder kan vi bota de sjuka och bygga hälsosamma, fredsamma samhällen.”

Läs hela uttalandet.

Även FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annan har uttryckt besvikelseöver att omvärlden inte agerat snabbare på epidemin. ”Om krisen hade drabbat någon annan region skulle den förmodligen ha hanterats helt annorlunda.”, säger han till BBC:s program Newsnight.

Foto: © afreecom/Idrissa Soumaré

Nu har PeaceWorks volontärbroschyr för våren 2015 kommit. Bläddra igenom den för att få en överblick över projekten du kan åka på. Du kan välja mellan att åka till Colombia, Costa Rica, Indien, Honduras och Mexico.

Sista ansökningsdag är 15 november.

Trevlig läsning!

Volontärbroschyr vårterminen 2015 >>

Vill du veta mer?

Ring eller maila PeaceWorks:

Mail: info@peaceworks.se

Telefon:08-615 05 58

Nguyen Van Hai hade avtjänat fyra år av sitt tolvåriga straff. Han fördes direkt från fängelset till flygplatsen för vidare befordran till USA. Under sin signatur Dieu Cay har han bloggat om sociala frågor. I september 2012 dömdes han till tolv års fängelse, enligt artikel 88 i den vietnamesiska brottsbalken, för "propaganda mot staten", efter en bristfällig rättegång.

- Vi glädjer oss åt att Dieu Cay, en modig röst för mänskliga rättigheter i Vietnam, har släppts, men han borde aldrig ha fängslats överhuvudtaget. Han var en samvetsfånge, vars enda brott var att han med fredliga metoder yttrade sig i frågor som de vietnamesiska myndigheterna inte vill få belysta, säger Rupert Abbott, chef för Amnesty Internationals utredningsavdelning gällande Sydostasien. 

- Hans frigivning är särskilt välkommen med tanke på hans försämrade hälsotillstånd och de hårda fängelsevillkoren. Vi hoppas dock att han ska kunna få återvända till Vietnam om han så önskar. 

- Dieu Cays fall  är långtifrån det enda. Vietnam måste nu släppa alla de samvetsfångar som fortfarande sitter i fängelse. Regeringen måste också upphöra med sin attacker mot yttrandefriheten och sina tillslag mot fredliga aktivister - civilsamhället måste få höras, säger Rupert Abbott.

Extremismens utbredning i arabvärlden hänger samman med decennier av vanstyre och brist på demokrati och mänskliga rättigheter. Hoppet som tändes under den arabiska våren har släckts och omvärldens bristande stöd för frihetssträvandena har noterats av miljoner unga i regionen. Nya åtgärder krävs såväl kort- som långsiktigt för att åstadkomma förändring.

I ett ovanligt och skarpt formulerat uttalande uppmanar FN:s särskilda rådgivare om folkmord och skyldighet att skydda medlemsländerna att stoppa de övergrepp som just nu begås i Syrien och norra Irak. Trots kännedom om terrororganisationen Islamiska statens (IS) illdåd har FN:s medlemsstater haft svårt att agera. Resolution 2178 talar om sanktioner och stopp för utländska stridande, men säkerhetsrådet lutar sig i allt väsentligt mot de åtgärder mot terrorismen som vidtogs redan efter den 11 september.

Sanktioner biter inte på de tungt beväpnade och resursstarka jihadisterna. Inte heller de USA-ledda bombningarna är tillräckliga, framhåller såväl rapporter från regionen som högt uppsatta amerikanska militärer. Tvärtom riskerar oprecisa flygbombningar att döda civila, öka missnöjet och driva ännu fler i extremisternas famn.

Ett centralt problem är att FN saknar en strategi för hur IS ska bemötas på marken. Ryssland och Kina har länge stoppat allt agerande i Syrien. USA agerar nu uteslutande från luften och utan det stöd av säkerhetsrådet som folkrätten kräver.

Alla goda krafter måste samlas i kampen mot IS. Till dem som skulle kunna göra mer hör Sverige och Europeiska unionen. Stefan Löfvens regeringsförklaring slår fast att Sverige ska delta i det internationella samarbetet och att FN ska ta ett större ansvar för konfliktlösning. Också utrikesminister Margot Wallströms erfarenheter som särskild FN-representant talar för ett mer aktivt svenskt agerande i FN. Vi föreslår i dag att Sveriges regering tar två parallella initiativ i kampen mot IS.

Först och främst: FN måste besluta om marktrupp mot IS. Sverige och Margot Wallström bör samla röster till stöd för att frågan kommer upp på säkerhetsrådets bord. Om dödläget inte kan brytas bör generalförsamlingen samlas och agera i enlighet med FN-mekanismen samverkan för fred. Den ger generalförsamlingen möjlighet att rekommendera medlemsstaterna att införa skarpa åtgärder inklusive mobilisering av militär personal. Metoden avvisades av förre utrikesministern Carl Bildt i Syrien men bör övervägas av en regering som säger sig vilja använda FN-spåret i utrikespolitiken.

Sverige stod under tidigt 2000-tal som värd för en rad internationella konferenser i brännande frågor, bland annat om Förintelsen och om hur folkmord ska förhindras. Som ett andra led i en svensk strategi mot IS bör ett liknande initiativ tas. Flera faktorer talar för att tillfället är det rätta.

Regeringens erkännande av Palestina har gett eko världen över. Det ger möjlighet att få gehör för nya initiativ. Sverige har också goda förbindelser med USA som är en nyckelspelare i regionen.
Det är absolut nödvändigt att bryta den destruktiva andan från de misslyckade Genèvekonferenserna. Få länder är så lämpade som Sverige att erbjuda plats för ett möte mellan aktörerna – inklusive länder som tidigare har utestängts från fredssamtal.
En internationell konferens kan ge stöd åt FN:s nya sändebud i Syrien Staffan de Mistura och möjliggöra för honom att ställa hårdare krav på FN-medlemmarna. De Mistura har jämfört situationen i staden Kobane med Srebrenica, Vukovar och Rwanda på 90-talet. I klartext betyder det risk för folkmord.

Sist men inte minst: många människor i Sverige har släktingar och vänner som har utsatts för misstänkta krigsbrott. I det svenska samhället och i Sveriges riksdag finns kunskap, kontakter och engagemang för såväl muslimer som kristna och andra utsatta minoriteter i regionen.

Världens länder är enligt internationell lag skyldiga att stoppa övergrepp som folkmord, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. FN-stadgan och folkrätten, FN-principen skyldighet att skydda och Internationella brottmålsdomstolen är centrala verktyg i kampen mot den internationella terrorismen. FN:s varningar måste tas på allvar, liksom uppmaningen till medlemsländerna att agera skyndsamt och samordnat, regionalt och globalt.

Allt detta kan Sverige luta sig mot. Den svenska regeringen får inte stå vid sidan och låta mördandet och lidandet fortgå. Det brådskar att befria de miljoner människor som lever i eller hotas av Islamiska statens tyranni. Bara ord räcker inte – det är dags att för Wallström att agera nu.

Svenska FN-förbundet

Aleksander Gabelic, ordförande

Linda Nordin, generalsekreterare

I vissa länder utgör nu multiresistent tuberkulos 35 procent av fallen.

- Dessa dystra nyheter måste bli en väckarklocka för regeringar, givare och läkemedelsbolag, så att de anstränger sig och förbättrar arbetet mot resistent tuberkulos, säger Grania Brigden, rådgivare till Läkare Utan Gränsers Accesskampanj i frågor som rör tuberkulos.

I vissa områden i det forna Sovjetunionen har fallen av så kallad extremt resistent tuberkulos ökat, och utgör nu 20 procent av de totala fallen av resistent tuberkulos.

- Den alarmerande spridningen av resistent tuberkulos från människa till människa i det forna Sovjetunionen är ytterst oroande, säger Grania Brigden.

Accesskampanjen startades med prispengarna när Läkare Utan Gränser fick Nobels fredspris 1999. Målet är att arbeta för att alla människor ska ha rätt till de läkemedel de behöver för att överleva. Tuberkulos är en av de sjukdomar där vi vill se att omvärlden anstränger sig mer. Trots att det gått mer än ett år sedan två nya mediciner mot tuberkulos introducerades är den förbättrade behandlingen ännu inte tillgänglig för de allra flesta.

- Tillgången till behandling som fungerar är kraftigt begränsad: bara en av fem personer med multiresistent tuberkulos får behandling. Resten lämnas att dö, de riskerar därmed även sina familjers hälsa och bidrar till att epidemin sprids, säger Grania Brigden.

Läs hela WHO:s Global tuberculosis report 2014 >>